Early this morning we arrived in Thailand. In Thailand are most people Buddhists , compared to Malaysia where most people are Muslims. Apart from that, and that the roads signs again where written in worm language, we did not notice much of a difference from crossing the border.

At the border we got a 30 day visa for free. In Thailand there was no need for the Carnet de Passage. They only asked to see our car registration papers, and then they gave us a 30 day permit for the car in country. After that both we and the car have to leave. But there is no problem at all to return immediately and get a new 30 day permit and a visa.

We parked for the night at a national park outside Trang. The GPS coordinates we got from Walter and Nicole who we met in Agonda, Goa. The facilities was ok but the beach was full of litter so we didn’t feel like swimming.

Today we have been swimming with a three year old elephant. That was really wonderful! We got to ride it and play with it. It was not all that easy to climb up. He was so cute tumbling and diving . We could clearly see that he liked to be in the water playing.

Suddenly a big elephant poo floated by. But the keepers had it all under control. They had brought a big black bag, like the ones for dog poo.

We are now in Krabi and have found a super nice, white, long, lovely beach. The sea is dotted with small islands. The turquoise clear water is lukewarm. We are parked by a restaurant at the beach that serves fantastic Thai food and ice cold Singha in chilled glasses.

Some days are just great. This is one of those. We could stay here forever. But at 10.30 PM the landowner told us we had to leave and threatened us with calling the police if we didn’t leave immediately. Well, at least we had a great day.

And we almost forgot to tell you, we have now passed 50 000 kilometers on our trip since we left Sweden. In total our SAAB 900 from 1992 has 250 000 kilometers. This far it has run like a clock.

At the beach along the coast line there are warning signs telling “this is a tsunami area”. We can tell the Thai people take the tsunami seriously. In some areas it is only 60 meters in between the signs. Some of the signs are big maps over all the evacuation routes of the area. Other signs tell us the way and distance to the nearest shelter.

Today we drove all the way up to Phuket Island and parked at the Nai Yang beach close to the air port. In the sun set we could see airplane after airplane take off heading for Europe, packed with tourists going home after a hopefully great vacation.

Today we met a lovely couple from Arvika, Sweden. Kerstin, Marko and their kids Emilia and Elina left Sweden to move to Nai Yang to build a small resort, just a few minutes away from the Phuket airport. The perfect place to stay arriving and leaving Phuket.

They were here on holiday during Christmas and New years. They completely fell in love with Thailand, the people and Nai Yang and decided to move here. Already in February they went back to find a house and to bay land to build a resort. In March they came back again, this time with their children to finds a suitable school for them. In the end of May they packed their suitcases, sublet their house in Arvika and moved here.

The construction of their resort Baan Mai is in full speed. It will be ready in time for the start of the season this year. The construction site looks like this right now, but it will be ready in time for the opening at 1:st of November.

The resort will be a very nice place. In this first stage there will be eight bungalows, a restaurant and a pool, everything is built in wood and surrounded by a lovely garden packed with exotic flowers, green lush vegetation and fruit trees. Kerstin and Marko made the choice to all the way with this project.

But to make business in a different culture and in a different country is not all that easy. And as a foreigner they also come across problems as working permit, problem to buy and own land, visas and other things. But we feel that is someone will make this project come though it is definitely Kerstin and Marko.

Today we had a very inspiring day in the pool with Kerstin and Marko. And as the cool Singha beer run down our throats the ideas got wilder and better. That is really a good thing about beer.

But before we even got there we were our cobra hunting. In just a few weeks they hade spotted three cobras in their neighborhood and two of them were in their own garden!

They have already bought a company car and hired a driver to pick up guests at the airport and to make sightseeing. He told us he was the luckiest driver in Thailand because he has got TV/DVD monitor and a huge sound system in the car now. And within a week he will also have a mini bar for cool drinks. This will be like a limo service.

During a couple of nights we have tried out the qualities of the chef to be at the Baan Mai resort. He is supposed to be one of the best in Thailand. Every year he is one of the 20 that competes for the title. Apart from serving delicious Thai food he will also serve Swedish home cooking. This means we try out a little bit of this and a little bit of that.

We started the day at the gym. After that a quick dip in the pool. The rest of the day we spent driving around Phuket to check out temples , view points, and beaches. The water, the views and the beaches are just as beautiful as they seem in the travel catalogs. Really don’t understand why people go to overcrowded places like Patong beach when there are so much nicer places to choose from.

In the afternoon we went to the Swedish Winfy school to pick up Elina and Emily. There are about 25 children attending school in the age span up to 13 years old.

The rain was pouring down most of the day. Even though it is monsoon season, this is in fact our first day of bad weather since we arrived in Thailand.

We went in to Phuket Town to pay Custom House a visit. We want to leave out car in Thailand for a month while we fly in to China to go backpacking. To bring the car in to China is a lot of hassle and cost about 100 $US per day on top of all our normal expenses.

At Custom House they where ever so nice. There were absolutely no problem at all for us to leave the car here, and they extended our document for the car with two months on the spot. We could hardly believe our eyes after traveling in India, Iran and Pakistan where they turn the slightest ting in to a hardship.

After that we checked out flight fares and found a ticket for Bangkok-Peking-Hong Kong-Bangkok for only 300 Euro. A return ticket Phuket to Bangkok is only about 70 Euro. We need to stay a few days in Bangkok to arrange with a visa for China.

Nu har Christian och Elisabet dykt upp också. Vi käkade frukost på beachen. Christian lagade pannkakor åt oss.

Resten av dagen gick åt till att skriva ikapp, översätta och fixa bilder till vår dagbok som vi låg långt efter med.

Ännu en tuff dag i poolen – och åter igen poolparty. Den här gången var även Christan och Elisabet med. Termometern visade +33 grader i vattnet!

Förberedde oss för Kina på förmiddagen. Packade, fixade, ställde iordning datorn och gjorde oss av med öppnade matförpackningar så vi inte skulle få en massa djur i bilen medan vi var borta.

På eftermiddagen åkte vi in till resebyrån i Phuket Town för att köpa flygbiljetter. Bygget av resorten går framåt . Varje gång vi svänger förbi har något nytt hänt. Nu har de börjat med grunden till restaurangen, den byggnad som ligger närmast vägen.

Väl inne på resebyrån visade det sig följande. Att åka till Peking var inga problem för oss, men att ta oss tillbaka till Hong Kong och till Bangkok innan vårt visum skulle gå ut var desto svårare. Allt var fullbokat under nästan en hel månad. Suck! Vad gör vi nu då? Att skjuta fram resan till november är inte att tänka på eftersom då är det vinter och kallt i Kina. Molokna åkte vi hem igen för att fundera över vår situation på nytt.

Luften gick ur oss igår när vi inte fick tag på flygbiljetter. Så nu är det nya planer som gäller - igen. Satt uppkopplade hela dagen på Markos och Kerstins trådlösa nätverk för att åter igen försöka lösa problemet med att få in bilen i Kina. Vi Skypade och surfade kors och tvärs över hela världen för att söka kontakter och få tag på information. Till slut fick vi i alla fall ett positivt besked från CITS www.cits.net – en kinesisk resebyrå i Kina som påstod sig kunna hjälpa oss. Jippiiie, det känns som ett genombrott i massiva Kina muren!

Idag igen har vi suttit uppkopplade på Markos och Kerstins veranda. Vi har skrivit en grov specifikation till CITS om våra önskemål och restider, kryddat med en massa frågor om bensinpris och annat. Nu är det bara att vänta på besked och prisuppgift...

Dessutom har försökt luska ut hur vi kommer vidare genom Mongoliet och Ryssland. Det är en hel del som behöver utredas som till exempel vägstandard, vägval, klimat för årstiden samt hur fixa inbjudan, vilka regler, tider och platser som gäller för att fixa visum till respektive land. På kvällen stack vi iväg och köpte en Lonely Planet över Ryssland och Vitryssland. Det gäller att få tag på så mycket faktaunderlag vi bara kan.

Bert har haft ont i örat under några dagar, så idag åkte vi in det lokala sjukhuset i Talang för att kolla upp det. Läkaren gav honom diagnosen ”vatten i innerörat”, en dos antibiotika samt öl- och badförbud.

Vi blev väl emottagna på detta lilla Thailändska sjukhus. Snabbt och effektivt gick det dessutom. På mindre än en halvtimme hade Bert fått en patientbricka, blivit inskriven, träffat läkaren samt fått ut medicinen. Det finns nog inget svenskt sjukhus som skulle klå det. Inte blev vi skinnade heller, 65 Skr gick kalaset på, inklusive medicin.

Today we were out shopping. It is a lot to shop for the resort, garden furniture, sun beds, flowers, sheets, towels, lamps, and etcetera. Kerstin was happy to have Catharina as a sounding board and adviser instead of Marko who takes absolutely no interest in interior decoration.

Marko on the other hand was definitely more interested in buying a new camera, a Nikon D-70s.

Today we also got in contact with Anton and Antonella. One of few that actually has been traveling by car in China. Take a look at their website. We sent them an e-mail to learn about how they made it happen and to get some advice on contacts, prices etcetera. Sadly Anton and Antonella´s China adventure ended in a bad way. They had a bad accident and their car was totally wrecked. Luckily they came through without any lasting personal injuries. They must have had a guardian angel watching over them!

Well, we have now contacted the guide that Anton and Antonellas had to see if he can help us though China too. We are lucky to not be in a hurry. The rumor has that it takes at least three months to arrange such a trip. This is also why we want to discuss with two possible providers at the same time.

Klockan 02.00 i morse packade vi ihop och åkte in till akuten med Bert. Han hade nu ordentligt ont i örat. Dessutom hade han nu tappat hörseln helt.

Först åkte vi tillbaka till sjukhuset i Talang. Men där rekommenderade de oss att istället åka till privatsjukhuset Bangkok Hospital nära Phuket Town. Där fanns tillgång till både specialister och utrustning som det lilla sjukhuset i Talang inte hade. Läkaren konstaterade att Bert hade öroninflammation.

Bangkok Hospital var rent, snyggt och modernt och vi blev mycket väl emottagna. Vilken skillnad det är mot den svenska vården där man snarare blir behandlad som något som katten släpat in. Besöket på Bangkok Hospital gick på cirka 400 Skr, inklusive ny antibiotika och örondroppar.

På gatan utanför Marko och Kerstins hus springer ett gäng killar förbi flera gånger per dag släpandes på ett varsitt bildäck, medan de drömmer om en Thai boxnings karriär. Ja, varför springa på gymmet när det inte är svårare än så här att träna.

En stekhet söndag – som gjord för en dag i poolen, med en kall Singha i näven. Kvällen ägnades åt en rafflande pokerturnering. Marko som är den enda av oss som faktiskt kan spela, åkte ut först – igen. Men det sägs ju att det svåraste som finns för en rutinerad pokerspelare är att spela mot totalt oberäkneliga nybörjare som vi…

Bert hade återbesök hos en öronspecialist på Bangkok Hospital idag. Svullnaden i ytterörat hade nu gått ner. Han fick ytterligare en ny antibiotika och nya örondroppar för infektionen i inre ytterörat. Dessutom slurpade läkaren ur en hel del var som samlats där.

Även om Bert är lång ifrån bra och fortfarande hör illa så känner han att han definitivt är på bättringsvägen nu. Dagens besök gick på 600 Skr, inklusive ny antibiotika och nya örondroppar för tredje gången.

Sedan åkte vi iväg och shoppade lite till resorten igen. Vi kunde aldrig tro att det finns så mycket snyggt och supermodernt i affärerna här i Thailand. Utbudet är minst lika stort som hemma. I slutet på den här veckan kommer första bungalowen stå klar. Planen är att göra den helt klar så de kan ta bilder på hur de kommer att se ut för att visa blivande gäster. Kontakta Marko och Kerstin på paradiseresort@hotmail.com om du vill veta mer eller boka redan nu.

Nu börjar vi röra på oss igen efter ha legat still i Nai Yang. Vi har haft två härliga slappa veckor med Kerstin och Marko. Det känns som om vi känt varandra i många år.

Men vi kommer snart att vara tillbaka i Nai Yang. Vi har just bestämt oss för att hyra deras hus. I slutet av oktober flyttar familjen in på resorten. Så i november och december kommer vi att hyra deras hus och leva lyxliv med dusch, toalett, obegränsat med ström, kök, tvättmaskin och Internetuppkoppling!

Det ska dessutom bli superkul att komma tillbaka om sex veckor och se hela Baan Mai resort stå färdig!

Vet ni inte om att det är statskupp här i Thailand??? Det är vad vi fick höra när vi anlände till Bangkok idag. Näääej, vaddå? Hur då? Varför då? Vad händer? Utbrast vi. Tja, ingen vet riktigt vad som händer säger amerikanaren som berättat för oss om stadskuppen eftersom all kommunikation är bruten. Inga TV- och radio sändningar och ingen Internet. Men det pratas om utegångsförbud ikväll klockan 21.00, så vi får väl se vad som händer.

Hmmm… det här förklarar varför vi såg mycket militärer och pansar vagnar ute längs vägen. Stadskuppen iscensattes tydligen sent igår kväll. Vi har ju rest i två dagar, inte sett några nyheter eller läst några tidningar. Vi har nog blivit lite avtrubbade på den här resan. Militärer och pansarvagnar känns inte ens oroväckande längre, utan snarare helt normalt.

Efter vi hade hört detta gick vi några kvarter bort till kungens palats för att kolla läget. Där stod åtta stridsvagnar parkerade tillsammans med en massa militärer och poliser . Stämningen bland både militär och civila var klart positiv. Det här var en ”fredlig militärkupp”. Stridsvagnarna var pyntade med blommor. Folk vi pratade med verkade glada över att korrumperade premiärministern nu var avsatt.

Men det här var inte det enda som pågick på den öppna platsen utanför kungens palats. Samtidigt pågick firandet av en av Thailands gamla kungars födelsedag. Detta firades med offergåvor, ljus, rökelser och blommor. En av grupperna som hade slagit på stort bjöd oss att sitta ner med dem för en pratstund. De knöt vita snören för lycka och välgång runt våra handleder.

Alla militärer, militära fordon och vapen är smyckade med ett gult band . Detta är ett tecken på att de svurit Thailands kung sin trohet. Striden och stadskuppen handlar om att avsätta premiärministern och regeringen. I dagens tidning läste vi att militären kommer att överlämna makten till en civil interimsregering inom två veckor.

I övrigt känns det som allt går sin gilla gång här i Bangkok. Igår var alla skolor och statliga inrättningar stängda liksom många affärer. Men idag är allt öppet igen och det är business as usual som gäller.

Det finns mycket vattenvägar och kanaler i Bangkok. Floden Mae Nam Chao Phraya är en viktig livsnerv för gods och transporter som rinner genom staden. Vi fick oss en riktigt bra sightseeing tur genom att pendlarbåten från Banglamphu där vi bor till Bangrak området där Myanmars ambassad ligger.

För tredje gången under vår resa besökte vi Myanmars ambassad för att försöka få in oss och bilen i landet. För tredje gången lyckades vi inte ens få lämna in en ansökan om visum – trots att vi förberett oss till tänderna med papper, kopior och allehanda dokument. De är ju helt djävla omöjliga att ha att göra med. Snacka om moment 22! Men det är väl en avspegling av landets regim…

Därefter svängde vi förbi Sveriges ambassad för att hämta ut Berts nya pass.

Already yesterday Bert was not feeling good. He had a +40° C, pain everywhere, feeling dizzy, diarrhea and a pain when peeing. Today we called SOS alarm in Copenhagen. They recommended us to go to Bangkok Nursing Home. We thought it was might a reaction to the three antibiotic treatments he got this last week. The immune system ought to be completely knocked out by this.

After examination and some test we got the verdict; urinary infection. We had no idea that you could get this ill from urinary infection. Well, Bert got another antibiotic treatment. The fourth in two weeks!

Anyway, we are lucky to have such a nice room when we are spending this much time there. Our room is like big airy veranda in the middle of Bangkok. Three of the walls are only covered in mosquito net.

Bert already felt a bit better and we spent the day sightseeing. Just next to us is the Grand Palace. Magnificent is the correct word to describe this gold and glittering place with, perfect trees and proud palace guards dressed in white . King Rama I built this place when he came in power in 1782. Now days the Royal family does not live here, but it is still used for important royal ceremonies.

Here is also The Monastery of the Emerald Buddha; the private chapel of the royal family. That is why no monks live in monastery, but it is open for visitors and praying Buddhists. It is like an explosion of glitter, gold and mirror dressed statues. A lot of restoration is going on. With a cautious hand the gold décor is renewed.

High up under the ceiling a big jade Buddha statue sit on its throne. The throne itself sits on top of an enormous pile of golden décors. The emerald Buddha was found in 1434. At that time it was completely covered in plaster, and thought to be just an ordinary Buddha statue. Eventually a piece of plaster on the tip of his nose came off reveled the secret of The Emerald Buddha.

The late afternoon we spent in China Town just around the corner.

After some e-mailing back and forth with the Chinese guides we have finally agreed on a suitable 17 day route with sight seeing and three days in Beijing. Now all we need to wait for the estimated cost.

After lunch we left Bangkok. Our visa runs out in five days and we have to leave the country before that happens. We headed north. Shall we go to Cambodia or Laos?

We decided north of Laos and the border crossing at the Mekong river at Huay Xai. At lunch time we got another idea. Why not go to Mae Sai instead, and try to get across to Myanmar? Then we can get a new Thai visa and do not need to hurry to get out of the country. And while we are there we can always try to get our car in to Myanmar too…

When we are in the Golden Triangle area the borders are within a stone's throw of each other. But if we do get in to Myanmar we are only allowed to go to the border town Tachilek. But a small victory is also a victory…

Read in the Loney Planet about a small place near the border called Mae Salong that seemed interesting. During the Chinese revolution in 1949 a big crowd of soldiers and their families fled from the Yunnan province in China to Thailand. They settled here in Mae Salong and re-created a society much like in Yunnan.

Spent the night at Flower Hill Resort . We had a ice and cool night for a change, as we are at 1 100 meter. When we arrived yesterday it was late and it was already dark. We had a pleasant surprise this morning looking out over the terraced valleys and a huge very well kept Chinese style garden.

When taking a walk in the village an old Chinese man got hold of us. He was in to Chinese medicine. He rambled on in Chinese while examining Bert. Then he disappeared for a while and came back with some kind of fruit, fungus or whatever it was. Bert was supposed to eat this as treatment for some kind of illness he clamed Bert had.

We are now in Chiang Khong to take the barge over to Huay Xai in Laos. But it was not that simple. The border crossing is open, but since it is Saturday there are only longtail boats crossing the river and we can not get our car across. We have to wait here till Monday. We are not the only ones that have to wait. The truck drivers try to make it as comfortable as possible with a hammock underneath the tank.

We went back to our hotel to check in again. It is far too hot to sleep in the car now. We had nice dinner at our hotel watching the sun set over the Mekong River.

Today Thailand has new visa rules. We can get a 30 day ”visa-upon-arrival” as many times as we like. But we can only stay in Thailand for a maximum of 90 days within a six months period. This means we have to star counting the days we spend here. The new rules are to prevent people from working here without a work permit.

We had Thai massage today. To be really sure that we didn’t end up at the wrong kind of place we chose one where it all happened in the full glare of publicity. It as very nice and cost only 3 Euro an hour.

We didn’t get very far today, only 1,3 kilometer. But still we managed to cross the Mekong river and enter a new country; Laos.

No one took any notice of us arriving in Laos, and all of a sudden we where in the middle of town without a visa or without getting our car registered. It feels a bit awkward to be in a country without valid papers. We had to ask around to find the immigration office and the customs office to work this out.

At our guest house we met Renata and Tobias, overland travelers by motorbike from Germany. They had seen our car in Goa, India and Pohkara in Nepal, but we have never met before. It is a small world.

Renata and Tobias turned out to be real sauna enthusiasts, and they invited us to try sauna “The Lao way”. When the temperature is +36°C outside the need for a sauna isn’t that big; but still it is always nice to try something new. It was a herbal steam sauna thick with smoke from the fire, but we had a really nice evening.